Under senaste året har jag gått från att vara nära en depression till att finna en mening med varje dag, bra som dålig. Det har inte alltid varit glasklart hur jag ska hantera livet och dess prövningar, ibland har dt känts som man mest vandrat i cirklar.
Men så kommer de "tillfälligheter" då jag hittar någon som säger precis det jag behöver höra vid just det tillfället för att kunna gå vidare och komma ur min cirkel. Ibland är det människor i min närhet, ibland är det filosofer eller stora andliga ledare. Det råkar vara så att när jag kört fast och frågar mig själv "vad ska jag göra nu?" så kommer svaren till mig - ibland genom den bok jag just då läser, ibland genom en länk från en vän. Alla gånger detta händer är jag otroligt tacksam. 

De senaste veckorna har varit ett virrvarr av känslor och tankar, ibland har jag inte vetat vad som är upp eller ner, vad jag vill känna jämte det jag borde känna. Så surfade jag lite mållöst på internet och "råkade" hitta en man vid namn Krishnamurti - en andlig ledare som skrivit flera böcker och inspirerat många kända och okända världen över. I just det klipp jag hittad epå YouTube med honom pratade han om hur vi måste sluta kriga och istället välja att älska. De saker han sa passade precis in på det problem jag stodframför och fick mig att stanna upp.

Min störta utmaning är att stanna upp, ta ett steg tillbaka, sätta mig ner i lotuspotion och andas. Att lita på att saker kommer att ordna sig.

Ibland kan jag bli så glad när jag läser eller får höra saker som tyder på att vi är på väg mot ett mer fredligt och accepterande samhälle!
M skickade mig denna länk, så fint att läsa att det äntligen sker! Äntligen får män och män eller kvinnor och kvinnor gifta sig i Sverige! Världen håller på att förändras! Detta är historiskt och våra barnbarn kommer inte förstå hur det fanns en värld där homogiftermål inte var accepterat! För famtida generation kommer detta vara något självklart.

Stort grattis till Alf och Johan!
Och alla som kommer följa i deras forspår.

"Barn som lever med en ensamstående förälder löper ökad risk för psykiska problem jämfört med barn som bor tillsammans med båda föräldrarna. Det visar en forskningsgenomgång som Statens folkhälsoinstitut har gjort."

Klickade in på Makalösa Föräldrars Hemsida, hade inte varit inne där på år och dar... då såg jag detta. SHI har publicerat en rapport som hävdar att barn till ensamstånde löper större risk för psykisk ohälsa, alkohol - och drogproblem, m.m.
Herregud tänker jag med skräck. Vad är detta?!

Men rapporten är väl öppen för tolkning, ni hittar den här. Lyssnar man på diskussionen som länkas till på Makalösa sidan från Nyhetsmorgon på TV4 så inser man att det kanske inte är själva "ensamståendet" som är problemet. Det är stressen man som ensamstående har att klara allt, att vara superförälder, det är konflikter med den andra föräldern, det är ekonomisk stress som leder till ohälsa hos den ensamstående föräldern som i sin tur leder till ohälsa hos dennes barn.

Det tycker jag är självklart. Oasvett om man är kärnfamilj, regnbågsfamilj, ensamstående eller något annat så är det viktiga ju att föräldern kan vara det stöd för barnet som barnet behöver. Det är ju det som spelar roll! Inte om man är ensamstående eller ej. 


"I Sverige lever ungefär vart femte barn i åldern 0-17 år med en ensamstående förälder. Det motsvarar närmare 400 000 barn."




Referens:
Statens Folkhälsointitut - http://www.fhi.se