Under senaste året har jag gått från att vara nära en depression till att finna en mening med varje dag, bra som dålig. Det har inte alltid varit glasklart hur jag ska hantera livet och dess prövningar, ibland har dt känts som man mest vandrat i cirklar.
Men så kommer de "tillfälligheter" då jag hittar någon som säger precis det jag behöver höra vid just det tillfället för att kunna gå vidare och komma ur min cirkel. Ibland är det människor i min närhet, ibland är det filosofer eller stora andliga ledare. Det råkar vara så att när jag kört fast och frågar mig själv "vad ska jag göra nu?" så kommer svaren till mig - ibland genom den bok jag just då läser, ibland genom en länk från en vän. Alla gånger detta händer är jag otroligt tacksam. 

De senaste veckorna har varit ett virrvarr av känslor och tankar, ibland har jag inte vetat vad som är upp eller ner, vad jag vill känna jämte det jag borde känna. Så surfade jag lite mållöst på internet och "råkade" hitta en man vid namn Krishnamurti - en andlig ledare som skrivit flera böcker och inspirerat många kända och okända världen över. I just det klipp jag hittad epå YouTube med honom pratade han om hur vi måste sluta kriga och istället välja att älska. De saker han sa passade precis in på det problem jag stodframför och fick mig att stanna upp.

Min störta utmaning är att stanna upp, ta ett steg tillbaka, sätta mig ner i lotuspotion och andas. Att lita på att saker kommer att ordna sig.