Hur kommer det sig att så många par ser ut som syskon?
Ibland är det läskigt tycker jag. Jag har träffat flera par som jag tittat på och tänkt: "Syskon eller kärlekspar?"

Det sägs ju att olikheter dras till varandra, men det kanske är så att likheter dras till varandra?
Själv har jag aldrig varit tillsammans med någon som ser ut som jag gör på långa vägar. Och jag förstår inte riktigt varför man skulle vilja vara tillsammans med någon som är väldigt lik en fysiskt. Tänk om man är släkt och inte vet om det? I och försig låter det mer som en såpopera än något som händer i riktiga livet, men man vet ju aldrig...!

Barn verkar dras tillvarandra, de är ju lika. Och jag börjar märka att andra små bruna barn börjar uppmärksamma min dotter på ett nytt sätt, på ett "igenkännande" sätt trots att de aldrig tidigare setts. Man vill ju gärna kunna relatera till samma saker som vänner, därför har man ju oftast vänner som tänker som man själv gör. Och ja, ibland ser man ju stora tjej- eller killgäng som är varandra väldigt lika. Det kanske är helt naturligt att dras till dem som är en lik.
Och om det är helt naturligt i vänskapsrelationer är det då lika naturligt i kärleksrelationer? Man kanske vill ha någon som är lik ens pappa tex., och är han lik ens pappa så är han lik en själv eftersom man är 50% pappans gener.

Det kanske är så att man ska söka efter någon som är lik en själv, utseendemässigt, det är kanske så man finner ens livs stora kärlek?

(Vill bara tillägga att par som klär sig lika och ser lika ut skrämmer mig! Inga lika jackor, skor eller annat tack!)

Idag när jag stod i kön på Ica började jag fundera... varför har jag blivit chokladberoende och inte tex kaffe beroende? Nikotinberoende? Alkoholberoende? Eller det värsta, drogberoende?

Choklad är det godaste jag vet; det överträffar allt. Älskar mjölkchoklad, nougat choklad, mörk choklad med mint, tårtor med chokladsmak eller chokladglass. Chocklad är min stora kärlek. <3
Jag är ingen matfantast, gillar inte att vara full eller hög (har aldrig varit det, men det verkar inte vara min grej). Men känslan jag får av choklad är obeskrivilig. Ja, ibland är choklad bättre än sex! ;) Choklad finns alltid där för mig, oavsett om jag e deppig eller vill fira. Regnar det ute? Choklad! Klarade jag tentan? Choklad! Besök av vänner? Choklad! Allt kretsar kring choklad. 
Ok, kanske inte allt :) Men mycket. Jag älskar min choklad. <3 

Tillbaka till min tanke varför just choklad... Funderade lägge på det i matkön (han som stod vid kassan hade krångel med sitt kreditkort så väntan blev ganska lång). Jo, jag är chokladberoende, det vet jag sedan lång tid, men vad är det som gör att jag fastnade för just choklad? Smaken, jo, jätte gott är det :) Men jag tror nog mer det är känslan jag får av choklad. "The high" kan man nog kalla det. Det är nog samma sak en rökare känner när de tar en cigg. Eller en missbrukare då de får sin spruta. Jag blir lugn och lite lyckligare. Allt känns lite bättre om choklad är med i bilden liksom.
Egentligen är det pinsamt att vara beroende av något. För jag kan verkligen inte sluta med choklad! Jag har inte tillräckligt med självdiciplin! Och jag vill inte heller :) Men, beroenden är ju aldrig bra...

Aja, jag älskar i alla fall min choklad <3