För några veckor sedan skrev M om hennes pappa som hon ser som sin livboj i livet. Jag har tänkt mycket på det inlägget och på livbojor i största allmänhet. De flesta av oss har nog livbojor, i en eller annan form. Tänk så viktiga de är. För utan dem drunknar man faktiskt.

Det finns många olika livbojor i mitt liv, de håller mig flytande och styr mig mot rätt riktning. En av dem är musik. Ibland är känslan den samma som att vara nykär när jag lyssnar på musik, jag får fjärilar i magen och ett leende på läpparna. När dotterna har utbrott och jag är trött slår jag på radion och poff känns livet lite lättare. Hela hösten har jag medicinerat mig med musik, kan inte minnas när jag sist lyssnade på så mycket musik! Är jag hemma är det musik på. Går jag ut ensam har jag iPoden. Har jag svårt att sova lyssnar jag på musik. Älskar verkligen musik.

Självklart har jag också livbojor i form av människor. Olika människor för olika typer av kriser. Men den störta livbojen är ändå jag själv. För bara jag kan rädda migsjälv ur ångestattacken, ur nedstämdheten, ur pessimissmen. Det är en svår utmaning att vara sin egen bästa vän, men åh så nyttigt!

Dela gärna med dig av dina livbojor!