Jag älskar verkligen min pappa.

Han är min allra bästa vän.
Han är min livboj i livet.

Det kommer stunder då och då i livet när det känns som att man befinner sig i ett stort mörkt hav utan land åt något håll. Man simmar och simmar men kommer ingenstans.

Man hamnar under ytan.
Kippar efter luft och hostar vatten.

Ett samtal bort alltid.
Alltid har han tid och har han egentligen inte så tar han sig.

Jag tror...jag vet att jag hade drunknat för länge sedan utan pappa.
Alla borde ha en vän som honom.
Alla borde ha en förälder som han.

Han är verkligen min förebild i livet och det är för honom som jag fortsätter att simma.

Min älskade, älskade pappa <3