Ibland tittar jag på barnen som leker på en lekplats och tänker "Tänk så underbart de har det, fast de vet det inte själva." Men kanske är det så att de vet, för de är där, i den stunden där de befinner sig just då. De lever för stunden, har ingen oro och i och med detta kan de vara helt lyckliga.

Att vara vuxen innebär krav, stress, ansvar, beslut, osv. osv. Men oroar sig för framtiden och grämmer sig för det förflutna. Man strävar efter mål och hamnar ibland i situationer som kräver genomtänkta beslut. Som vuxen är det svårt att vara i nuet, att inte tänka framåt, bakåt, upp eller ner, att bara var här och nu.

Kanske är det så att det är vi själva som förvårar det hela? Kanske bör vi lära oss av barnen och bara vara. Här och nu. För ibland är det inte kul at vara vuxen, dår är det mycket roligare att vara barn.