Min lilla dotter är en filosof. Hon funderar mycket, så är det väl i den åldern, hon börjar förstå det abstrakta och kunna minnas och fantisera, ibland går dock fantasi och minne ihop.
Vi pratar mycket om hur det var när hon var liten (vilket i en fyra årings värld tydligen var otroligt länge sedan, hon är ju stor nu). Hon berättar ofta vad hon gjorde när hon var liten, vad hon hade på sig osv. Hon frågar mycket om det också, tex. om hon grät för att hon var ledsen när hon var liten och om jag kommer ihåg när hon var liten.

Ibland så frågar hon saker som verkligen förvånar mig. I konversationen om hur allt var när hon var liten fortsätter hon att fråga om jag minns när jag var liten. "Nej," säger jag, "det minns jag inte." "Var jag i din mage när du var liten?" "Nej," svara jag. "Men mamma, var fanns jag när du var liten?"
Där har vi det! Den stora frågan! Var fanns hon innan hon föddes, innan hon blev till? Det vet jag ju faktiskt inte! Och vad svarar man på det?

"Det vet jag inte," svarar jag. "Vet du var du fanns?" Hon tar en kort paus och svara sedan "Nej, det vet jag inte. Men jag minns när du var liten."

Eftersom jag är ganska öppen till det mesta av andligt och "alternativt" tänkande funderar jag sedan vidare på detta. Kan det vara så att hon verkligen minns när jag var liten? Var hon ett spöke som bodde hemma hos oss? Var hon min gammelmormor som dog när jag gick i mellanstadiet? Var hon flugan på väggen? 
Kanske inte, men det hade varit kul om hon verkligen minns när jag var liten :)