Ibland önskar man att man kunde åka bort, bort ifrån alla måsten och krav och ändlösa saker som borde göras. Bort från TV, reklam, radio och allt surr. Bort från familj, vänner och skola. Bort till en plats i tystnaden.

Just nu är jag trött, både fysiskt och psykiskt. Skolan tar en stor del av min energi, min dotter en annan del, vänner och familj en sista del. Vad finns kvar? Inte mycket. Ibland känns det som om jag inte hinner tänka! Allt bara går i ett. Det känns alltid som man ligger efter, med en mängd saker! Idag borde jag stängt av mobilen när jag kommit hem. Kanske sovit en stund innan jag pluggat. Inte satt på TVn. Bara varit stilla en stund innan jag bestämde att ta tag i den långa listan av saker som måste göras.

Då och då tänker jag att jag borde åka bort, inte bort till storsdagen eller på strandsemestern, utan upp någonstans i bergen på en "silent retreat". En plats där man inte får prata utan måste lyssna inåt och ta del av den inre rösten hela tiden.
Det är lika mycket jag som pratar som alla andra, det är kul att lära känna nya människor och dela med sig av den man själv är. Men det tar energi, väldigt mycket energi.

Varje kväll innan jag lägger mig skriver jag i min dagbok för att rensa huvudet lite, men just nu känns det som jag behöver mer. En totalrensning. Tystnad.