Det är dags nu, det har gått många år sedan sist. Bara tanken av det ger mig fjärilar i magen!

Att välja en tatuering var mycket lättare när man var yngre, det var bara att ta något man verkligen tyckte om. Självklart älskar jag fortfarande mina tatueringar, trots allt det känns som en livstid sedan jag gjorde min första. Bestämde mig faktiskt för motivet när jag var 18år - bara barnet.

Det som händer nu är att jag ser en mängd tatueringar som jag ÄLSKAR. Men, inte på mig! De är otroligt vackra och jag blir inspirerad när jag ser dem. Men jag vill inte ha dem på min kropp.
Sedan finns det motiv som jag älskar och gärna vill ha på kroppen, men kan inte bestämma var!

M och jag har diskuterat det där med tatueringar en del... För M är det något man ska tänka länge och ordentligt på, det ska vara något av betydelse.
Jag ser tatueringar som något väldigt personligt och tycker ibland att det är oerhört jobbigt att få uppmärksamhet på grund av dem. Jag väljer ibland att dölja dem helt med klädesplagg, just av denna anledning.

Just nu bollar jag med tre tatueringar på tre olika kroppsdelar... vet inte vilket jag ska välja...
Längtar dock efter ljudet av nålen och känslan efteråt, när man ser sin tatuering och vet att den kommer följa med en för resten av livet :)