Varje morgon när jag vaknar slår jag på datorn för att besöka aftonbladets sida och uppdatera mig om det senaste. Många av artiklarna får mig bara att skaka på huvudet.
Det känns emellanåt som om vi lever i ett dårhus. Hela världen agerar som om dom inte var helt friska i knoppen.

Vi har vårt samhälle och vår struktur och dess regler ska upprätthållas till varje pris.
Jag är en av de där människorna som anser att det finns något gott i alla människor. Om man lär känna dem tillräckligt bra och kommer dem tillräckligt nära så kommer man att förstå dem. Med det säger jag inte att man håller med om att det dom gjort är rätt. Men vad vi än gör och hur vi agerar...allt har en förklaring.

Jag tror inte på fängelser. Fängelser är ett sätt att stoppa huvudet i sanden i de åren man förvarar personen inom 4 väggar. Personen i fråga behöver hjälp att bryta sitt beteende. Kanske behöver den bara vägledning i livet eller så kanske den behöver medicinsk hjälp. Och visst finns det de människor som är så SJUKA...dvs att kemin i hjärnan inte fungerar som den ska och då kanske det bästa är att ha mer uppsyn över dem.

Idag var det denna artikel som fick mig att reagera.

Helt ÄRLIGT!
Detta är sjukt.
Det som hände under andra världskriget är HEMSKT men att straffa någon såhär många år senare, när han är 89år gammal och uppenbarligen inte kan gå längre. Om man ska ha fängelser och straff på det sättet så tycker jag att det ska vara för att lära personen något tills vidare i livet. Vad ska han lära sig av att dö i fängelse? För han kommer säkerligen få något sjukt straff på 200år eller likande. Jag är övertygad om att han fått det värsta straffet någon människa kan få. Förstå bilderna han har i sitt huvud. Förstå skulden han bär och skammen.

De människor som beslutar om att låsa in en man på 89år som inte ens kan gå själv är i mina ögon inte så mycket bättre dom. Det handlar om livskvalite. Är han inget värd pga något han gjorde för cirka 65år sedan? Vad ska en människa göra för att sona för sitt förflutna?