Att vara singel...
Jag trivs otroligt bra som singel och har väldigt svårt att föreställa mig att vara i en kärleksrelation, just nu i mitt liv. Jag letar verkligen inte efter någon, jag dejtar inte, jag dagdrömmer sällan om Den Rätte. Jag väljer helt klart att ha det såhär just nu.
Trots detta så verkar mina vänner som är i relationer alltid behöva påpeka hur mysigt det är att ha någon. Hur går det för mig egentligen? Har jag träffat någon? Saknar jag inte att ha sex? Känner jag mig inte ensam?
Ibland får jag känslan av att de vill tycka synd om mig, som mitt liv är lite sämre än deras perfekta "honeymoon", trots att jag vet att skenet bedrar. Hur ofta hör man inte negativa saker om kompisarnas pojkvänner? Hur jobbigt det är när han tuggar, snarkar, inte har tid för en osv, osv.
Det är rätt fascinerande att samma tjejer som klagar försöker övertala mig att det faktiskt finns fördelar med att vara i ett förhållande. Sorry, but I'm not buying it!
Jag tänker inte övertala dig att göra slut, så sluta försöka övertala mig att det är het uuuuuunderbart att ha ett förhållande!
Haha! Bra sagt -respektera andras val. Visst saknar jag det goda ibland, men det goda finns i alla sunda möten, vare sig det är med en och samma eller med många olika människor, vänner. Och att sakna fysisk närhet och samtal -vem säger att det finns i alla relationer, eller att alla utan relationer är utan?? /En till som aldrig letat efter "den rätte". (Dessutom betyder det ju herr Höger??)
Det viktigaste tror jag är att man själv är nöjd och harmonisk med tillvaron. Varför ska man känna att man inte "har det där lilla extra" bara för att man inte har pojk/flickvän? Känner man att man inte har det så kan man ju inte vara nöjd med sig själv? Hur skulle man då fungera som singel? Jag tror att man måste kunna fungera som singel för att uppskatta ett förhållande till max. You go girl! :)
