Ibland känns livet helbra. Alla jobbiga saker känns som bortblåsta och man liksom dansar fram. Man ler, man skrattar.
Men ibland känns verkligheten alldeles för verklig, för nära, för sann. Man möter de där tankarna igen. Kommer man att klara det denna gång? Kommer det att lösa sig?

Just nu kämpar jag för att hålla huvudet högt, för att vara positiv, för att orka en kamp till. Det är såhär livet är, inte svårare än man tycker att det är. Inte jobbiare än man själv väljer att se det. Jag vet att det är så, känner att det är så. Men när det känns tungt glömmer man fort. Logiken ger vika, den inre rösten försvinner bland allt kaos inombords. Tårar, panik, gråt.

Men det kommer att bli bra igen. Jag håller om migsjälv, vaggar fram och tillbaka, viskar det, om och om igen.
Det kommer att bli bra igen.
Det kommer att bli bra igen.
Det kommer att bli bra...