Jag är vad många kallar "en rastlös själ"; jag tröttnar fort på vardagen, älskar förändring och när det händer saker.
Ibland glömmer jag själv bort att jag är så, att det är en del av mig jag måste bejaka för att må bra, då jag vaggas in i vardagen och allt det gråa. Då känner jag mig ensam, håglös, omotiverad, ja, rent ut sagt helt uttråkad.

För att jag ska vara lycklig behöver jag mycket överraskningar i vardagen, många förändringar och många berg och dal banor. Ibland har jag perioder där berg och dalbanorna känns jobbiga, men till viss del har jag ju faktiskt skapat dem själv, så det är bara att sträcka upp armarna och skrika av lycka när nedförsbacken kommer.

Jag har gått halva min utbildning och känner mig jätte ostimulerad, uttråkad, låst. Inte för att det är fel utbildning eller för att utbildningen inte ger mig det jag behöver i mitt kommande yrke, utan för att jag gjort det här i 1,5 år nu. Gått till samma ställe varje dag, sett samma människor, haft samma föreläsare, ätit i samma kafeteria, osv osv.
Så idag insåg jag att jag behöver ett avbrott, ett studieuppehåll. Det är något jag bollat med hela våren, men idag landade tanken hos mig, det är rätt.

Jag hade på känn att det skulle bli såhär när jag väl började plugga, sedan gymnasiet har jag inte läst så lång tid på ett och samma ställe, med ett och samma ämne. Min utbildning är vetenskaplig och hela min kropp skriker efter kreativitet.

Vissa tror att man som rastlös själ inte kan klara sig i "the real world", där man måste vara ordentlig och göra si och så. Gå till jobbet varje dag, passa tider och följa scheman. Men alla passar inte i den lådan, och vi rastlösa själar kommer också att hitta vägar att gå på, utmaningar och trygghet, preci som alla andra. Även om vi inte alltid väljer samma väg som alla andra :)
 
När jag är klar ska jag resa/flytta... det finns en hel värld där ute som jag har chans att få utforska! Gud vad jag längtar tills jag sitter på det där flygplanet till en ny plats, pirret i magen, alla frågor och tankar i huvudet. Att få avsluta det gamla och ännu en gång påbörja något nytt.
För mig är kärleken till att påbörja något nytt minst lika stor som den är till att avsluta något gammalt.