När jag var gravid sa min egen mamma ofta till mig att man förvinner lite när man får barn, att ens identitet helt plötsligt ändras. Man går från att vara ex. Anna Nilsson till att vara Olles mamma. Hon sa att det var jobbigt och beskrev det som något negativt.
  Visst är det så att så fort man blir mamma så försvinner man lite bakom barnet en stund. Kanske inte så mycket för att omvärlden vill det, utan mer för att man slukas upp av detta underbara, vackra och otroliga barn man själv skapat. Men man försvinner inte helt, ens identitet suddas inte ut och bleknar bort, man är faktiskt fortfarande samma person som man var före man blev mamma.
   För mig känns det mer som jag växt tackvare att jag är mamma. Jag har mognat, fått ta ansvar, fått hitta lösningar, göra mer medvetna val och fått följa med min dotters otroligt spännande utveckling. Jag känner inte alls att min identitet suddats ut eller att jag är mindre av migsjälv än jag var innan. Helt tvärtom har min dotter hjälpt mig hitta migsjälv.

Så till alla er som inte har barn men vill ha barn; tro inte på dem när de säger att barn tar bort från eran identitet! Lyssna på dem som säger: Att skaffa barn är det bästa jag någonsin gjort.