Ni vet det där som gör att dom blommar och blir sådär speciella, underbara, oemotståndliga och fina.
Jag blir så ledsen när jag ser det. Ser att det är borta, det som jag tycker om så mycket. Ibland känns det bara som att allt som är kvar är ett skal. Man står framför ett skal man gillar, tycker om kanske älskar, men människan som brukar vara där i är för tillfället någon annanstans.

Jag vet inte vad det är med mig men jag kan inte uppskatta det alla andra uppskattar med denna dryck. OM jag dricker något med alkohol så dricker jag det för att det är gott. Endast...punkt. Och när jag dricker så dricker jag med måtta. Oftast bara ett glas.
Faktiskt så skulle jag lätt kunna avstå helt.
Jag har funderat på det så många gånger.

Jag vill verkligen ha kvar mina sidor som gör mig till mig.
Allt det där fina... jag vill vara det jämt, hela tiden.

Man kan själv bestämma om man vill dricka alkohol själv.
Tänk om jag kunde få bestämma att ingen i min omgivning skulle dricka det heller...