Rätt tid...

Läste ett inlägg i en blogg som M länkade mig till, det finns här. Läste också kommentarerna, M har skrivit en väldigt bra kommentar som hon fick ett svar på. Det fick mig att tänka på något jag ofta tänker på, när är det "rätt" tid att skaffa barn?
Det är en fråga jag funderat på i många år.

För vissa är det rätt tid när man har ett fast jobb, en stabil ekonomi och man gjort det man vill i livet och man känner sig stabil.
För andra är rätt tid när det känns rätt, när man känner sig känslomässigt mogen för det stora ansvaret ett barn är.
Och andra väntar på att relationen till partnern ska vara rätt.

Vad som är rätt för dig behöver ju inte vara rätt för mig. Hur kan jag bestämma om det är rätt tid för dig att sakffa barn? vad kan jag basera detta "rätt" på?

Visst kan jag hålla med att lite livserfarenhet innan man blir förälder inte skadar. Kanske är det inte det ultimata att skaffa ett barn om man inte känner sig redo och bara behåller det för att man inte vill ta bort det. Kanske borde man få gå en kurs  och ta ett "körkort" innan man fick skaffa barn. Vad vet jag!

Det är omöjligt, och detta vet jag från egen erfarenhet som förälder, att veta om det är 100% rätt att skaffa barn. Ansvaret det innebär är så stort och komplext att man nog aldrig riktigt kan förstå det. Men jag vet också att de flesta av oss har förmågan att "rise to the occation". En graviditet är 9 månader lång, inte bara för att barnet ska utvecklas och växa, utan du, som bliviande förälder utvecklas och växer.

Som förälder gör man misstag, fattar dåliga beslut och klantar till det. Och ibland är det i just en sånn stund av "misstag" man blir blivande förälder. Det betyder inte att barnet måte vara ett misstag, det kan ju faktiskt vara så att barnet blir en mening. Många som blir föräldrar tvingas vid ett eller annat tillfälle att se över sitt liv. Man omprioriterar, man utvecklas.

Jag tror inte ett oplanerat barn blir mindre älskat. Jag tror inte ett barn som kommer till under "dåliga förutsättningar" är  dömt till ett dåligt liv. Det blir vad man gör det till. Oavsett om man är 15 år och hade sex första gången, 36 år och varit gift i 10 år eller 42 år och singelmamma. Det är upp till dig som förälder att skapa förutsättningarna som ger ditt barn en bra och trygg framtid, oavsett om de fanns där före barnet kom till.






     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0