För en liten tid sen. Ett par månader ungefär så fick jag frågan av en av mina vänner om jag skulle kunna tänka mig att bli gudmor åt hennes kommande barn.
Just i den stunden hon frågade var det som att hela min värld stannade och stod still några sekunder. Hennes frågan kom verkligen ur det blå. Det var absolut inget jag väntat mig eller ens att jag skulle få den frågan fanns inte i mitt liv.

Så när jag samlat mig lite så kände jag värmen komma över mig.
Jag vart så SJUKT rörd!
Det är en stor ära och jag kan bara tänka mig om jag själv skulle sitta i den sitsen att välja gudmor till mina barn. Jag skulle tänka igenom det extremt noga och välja en viktig person som jag alltid vill ska finnas i mitt och mina barns liv. Även om det idag inte innebär att personen i fråga får ansvaret för barnet om föräldrarna skulle gå bort så skulle jag välja en person som jag ville skulle finnas där om jag en dag inte gjorde det.

Det är en sån oerhörd komplimang för hela mitt "jag".
Allt jag står för och försöker göra.
Hela mitt sätt att leva på.

Jag funderade på det ett tag. Lät det sjunka in.
Det är inte jag att göra något halvdant.
Tar jag åt mig en sån speciell uppgift så kommer jag anstränga mig för att göra det bra!

Självklart tackade jag JA!
Just nu håller det lilla livet på kämpa sig ut i världen.
Mina tankar har varit där hela dagen.
Jag hoppas så att allt går bra.


Livet kan vara rysligt hårt och tufft emellanåt.
Ibland är det så att man ifrågasätter sig själv och allt man står för. Det är i de stunderna det gäller att komma ihåg sånna här saker. Speciella saker som gör livet extra värt att leva. Sånna riktiga ljusglimtar. Alla har vi dom fast dom är olika för oss alla.
För vissa kanske det är konserter, deras barns utveckling, extra god mat, att få åka snowbord en gång om året. Vad det än är. Vad det än är så ta vara på det. Plocka ut minnena ibland och sug på dom som karameller. Få en sockerchock och LEV!