Jag är otroligt väderpåverkat i humöret, vet inte om jag alltid varit det, men som jag kan minnas så har det länge varit så. Det är väl rätt naturligt att man blir lite nedstämd när hösten kommer och det blir mörkare.
Men vårdeppen förstår jag inte riktigt. Det är olika mycket varje år, i år känns det extra tungt. Allt liksom bara är, det kvittar, inget är kul eller stimulerande. Jag kämpar för att hålla mig flytande, glad, trevlig, mänsklig om dagarna, och på kvällarna bryter jag ihop. Allt känns meningslöst. Varför städa? Varför plugga? Varför äta? Varför...?

Det värsta är att jag är trött, hela tiden! Idag somnade jag och sov två timmar på em, fast jag vaknade relativt utvilad imorse. Eftermiddagarna är värst, vill bara sova, men då ska allt göras, hämta barn, laga mat, umgås... Det gäller att hålla sig stabil och humöret uppe medan hon är vaken, för vad hjälper det om vi båda är i upplösningstillstånd?

Det är ju hur ologiskt som helst! Varför blir man nedstämd när solen kommer fram och allt sakta blir grönare? Det är ju nu, äntligen, livet börjar igen, efter alla månader av kyla och inomhusaktivteter, nu kan man njuta av att vara utomhus igen! Och så känner man såhär. Känner mig som en tecknad figur som går runt med ett personligt grått moln över huvudet.