Det är inget som frustrerar mig mer än pengar.
Det är slutet på månaden och CSN har droppat in på kontot, Åh så bra! tänker man och drömmer en stund om alla saker man gått och tittat på och drömt om att få äga och alla saker man inte kunnat göra men denna månaden ska unna sig.
Sedan slås man av verkligheten. Räkningarna, skulderna och kylen som gapar tomt mot en. Nej, det blir nog inget lyxliv denna månaden heller.

Jag vill inte oroa mig för pengar så mycket som jag gör. Vill inte stå i affären och välja mellan jiuce och mjölk; mjölk är billigare så det får det bli! Vill inte titta på kläderna i affären, prova och sedan hänga tillbaka, jag behöver inte en till tröja. Men livet är såhär, man har tillräckligt för att klara sig (tackar CSN och gudarna för det!) men man kan aldrig riktigt lyxa till det utan att det svider i plånboken.